German Impressionist Painter, 1847-1935 Max Liebermann (July 20 1847 ?C February 8 1935) was a German painter and printmaker in etching and lithography. The son of a Jewish businessman from Berlin, Liebermann first studied law and philosophy at the University of Berlin, but later studied painting and drawing in Weimar in 1869, in Paris in 1872, and in the Netherlands in 1876-77. During the Franco-Prussian War (1870?C71), Liebermann served as a medic with the Order of St. John near Metz. After living and working for some time in Munich, he finally returned to Berlin in 1884, where he remained for the rest of his life. He was married in 1884 to Martha Liebermann (1857-1943, see portrait by Anders Zorn). Together with Lovis Corinth and Max Slevogt, Liebermann became an exponent of German Impressionism. He used his own inherited wealth to assemble an impressive collection of French Impressionist works. He later chose scenes of the bourgeoisie, as well as aspects of his garden near Lake Wannsee, as motifs for his paintings. In Berlin, he became a famous painter of portraits; his work is especially close in spirit to Édouard Manet. "Boys Bathing" Neue PinakothekFrom 1899 to 1911 he led the premier avant-garde formation in Germany, the Berliner Secession. Beginning in 1920 he was president of the Prussian Academy of Arts. In 1933 he resigned when the academy decided to no longer exhibit works by Jewish artists. While watching the Nazis celebrate their victory by marching through the Brandenburg Gate, Liebermann was reported to have commented: "Ich kann gar nicht so viel fressen, wie ich kotzen möchte" ("I could not eat as much as I would like to vomit.") On 30 April 2006, the Max Liebermann Society opened a permanent museum in the Liebermann family's villa in Berlin-Wannsee. The artist's wife, Martha Liebermann, was forced to sell the building in 1940. In 1943 she committed suicide in the family home, Haus Liebermann, hours before police came to deport her to Theresienstadt concentration camp.  Related Paintings of Max Liebermann :. | Boys Bathing | Women in a canning factory | Self-Portrait | On the Way to School in Edam | After Bathing |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Giacomo Francesco Cipper
(Feldkirch, 1664 - Milan, 1736) was a German painter active in Milan from 1696 to 1736. Of German origin, he was active in Milan in the first half of the 18th century. Fertile painter of scenes of kind of formulation caravaggesca, his first attributed work is dated 1700; he operated in Lombardia and in Veneto ( Hunters and greengrocers , Modena, Gallery Campori; Farmers' family , Venice, Galleries of the academy). Subsequently the artist, perhaps under the influence of the Cerruti (some of whose works were once attributed to Cipper), to the scrupulous surrender of the detail it replaced a less illustrative vision, more sensitive to the games of light. His last known work is Self-portrait (1736, Hampton Court).
Maria Chmielowska
painted Nu debout in about 1895